En hälsning från Claes

VAD FÖR SLAGS FOLK MÖTER VI UNDER AGITATIONEN MOT NATOS FÖRSÖK ATT UTNYTTJA SVERIGE ?

Många varianter. Aggressiva människor är förvånansvärt få. Men man kan ana dom när man hör någon grinig kommentar ”ryssarna då” . Det finns också tydligt obalanserade personer och sådana som vill göra en insats. En man hävdade t ex att han av militära kontakter hört att ” bara i går natt skedde tre överflygningar av svenskt territorium och det är en tidsfråga när ryssarna anfaller oss ”. Tyvärr ville den välinformerade mannen inte ange sina källor närmare och media hade vid tillfället inte meddelat något heller trots att det borde ha varit en godbit för de som lever på sensationer.

Man ska inte döma Natovännerna efter sådana fall men de är ändå resultatet av hetsandet av känslorna.

En annan man, pro Nato, hade en mer intellektuell approach. Vi talade i 20 minuter och ingen av oss ändrade sig men samtalet fördes i saklig och respektfull ton.

Det var ingen mening med att tala den där Putin till rätta. Studier av Dostojevskijs böcker visade att Ryssland är obotligt i att odla världsfrånvända åsikter om sin styrka och historiska mission. Därtill kom att den ryska ekonomin nu ställt Putin i ett avtryckarläge. Han måste s.a.s. skjuta sig loss. Landet är odugligt till en diversifierad ekonomi. Man har bara olja och gas och när nu oljepriset sjunkit drastiskt så blir det inga överskott för att ge ryssarna en levnadsstandard som dom håller sig nöjda på. Inte heller kan dom rusta upp i oändlighet. Då blir bara den logiska lösningen att man måste starta krig mot omvärlden. Annars går man under. Putin måste satsa allt på ett kort. Det må bära eller brista. Och ska det gå åt h-e så ska det gå med musik. Putin blir alltmer desperat.

Resonemanget som ytligt sett var logiskt hade dock en brist: Om det är så farligt med denne lömske man, för att hans Ryssland går mot ekonomisk kollaps varför då inte börja ett ekonomiskt samarbete med Ryssland? Då borde ju skälen till hans och landets framtida desperata handlingar undanröjas eller åtminstone minska. Är inte krig, och särskild kärnvapenkrig, alltför allvarliga för att man inte ska pröva den möjligheten? Uppenbarligen hade min värderade åsiktsmotståndare inte tänkt på den saken. (Tyvärr inte heller jag vid tillfället).

Min vän hängde också upp sig på frågan om att man alltid ska stödja demokratin mot icke-demokratin. Men bara för att en demokratisk stat för krig kan man väl inte stödja detta krig ?

Dessa oreflekterade demokrater tror att demokratier aldrig kan föra krig mot varandra ( men mot andra går det bra). Teorin är nonsens. Anledningen till att Europas stater inte bekrigat varandra efter demokratins permanentering beror framför allt på att USA som segrare i 2:a världskriget kunde tvinga igenom en fred och hur länge den håller är en öppen fråga. Det vet man i USA mycket bra. Mycket bättre än här. (Bl.a. för att man inte studerat Christopher Paynes utmärkta bok: The Peace of Illusions.

NATO SOM GENDERMERI MOT EGNA BEFOLKNINGARNA.

Vi har också mött Nato-förespråkare som , i minst ett fall, hävdade att Natos uppgift mindre är ett försvar mot yttre aggression än ett medel mot de egna ländernas befolkningar. Detta framförs på så sätt att det finns grupper av utländskt bördiga människor som under ytan konspirerar och är våldsbenägna. Så antyds det ,eller sägs rent ut ibland. En person, tydligt intilligent kanske ett generalsämne i vardande, sa rent ut att han betraktade majoriteten i det här landet , eller åtminstonde stora delar av samhället, som ett slödder som måste sättas på plats med hårda nypor. Personen antydde tillhörighet till militären.
Claes Engelbrand.