Ulf Bjerelds svar på tre frågor

Ulf_Bjereld_1920x1080Ulf Bjereld kunde inte komma. Svaren lämnades skriftligt.

1) I Värdlandsavtalet finns det inga undantag för kärnvapen placering på svenskt territorium. Enligt avtalet ges NATO möjlighet att etablera baser i Sverige. Enligt svensk lag är kärnvapen förbjudna på svenskt territorium. Hur ser du på risken för överträdelse av svensk lag och gruppering av kärnvapen på svensk mark?

2) Enligt Värdlandsavtalet är det NATO för befäl i kris/krigsläge. Är detta rimligt och betyder det att vi då avsäger oss all suveränitet?

3) Om Värdlandsavtalet tas av Riksdagen kommer ÖB att ha fria händer att omförhandla avtalet med NATO? Om det är så, hur är detta ur svensk, demokratisk synvinkel?

Svar Fråga 1: Sannolikheten att NATO i ett krisläge skulle föreslå eller kräva att kärnvapen skall placeras på svenskt territorium är visserligen liten, men kan i förväg inte helt uteslutas. Beroende på krisutvecklingen och de politiska stämningarna i Sverige finns det en liten men ändå faktisk risk att frågan aktualiseras. En sådan utveckling skulle skada Sverige och också säkerheten i vår omvärld. Därför är det viktigt att värdlandsavtalet – om det blir verklighet – skrivs om på ett sätt så att det explicit klargörs att kärnvapen under inga omständigheter får placeras på svensk mark

Svar Fråga 2: Värdlandsavtalet är mångtydigt i detta avseende. Därför är det viktigt att explicit slå fast att det inte finns någon automatik i att ge eller ta emot militärt stöd, utan att alla sådana aktiviteter sker på frivillighetens grund och skall föregås av politiska beslut av folkvalda representanter. Likaså måste det slås fast att befälsrätten över svensk trupp inte kan överföras utan att föregås av politiska beslut av folkvalda representanter

 

Svar fråga 3: Nuvarande skrivning öppnar för möjligheten att ÖB tillsammans med Nato:s militära ledning kan komma överens om ändringar i avtalet. Det är inte acceptabelt. Varje ändring av avtalet måste föregås av politiska beslut. Makten över avtalet måste ligga hos de folkvalda representanterna.

Sammanfattningsvis: Sveriges militära alliansfrihet består. Det finns under överskådlig tid inga politiska förutsättningar för att Sverige ska söka medlemskap i Nato. Ett av de viktigaste skälen till att Sverige vill bibehålla den militära alliansfriheten är att den ger oss handlingsfrihet och bedöms minska risken för att vårt land ofrivilligt dras in i militära krigshandlingar. Därför är det viktigt att Sveriges säkerhetspolitiska agerande och slutna överenskommelser utformas på ett sätt så att de inte minskar handlingsfriheten eller ökar risken att Sverige dras in i militära krigshandlingar.

Ur det perspektivet uppvisar det föreslagna Samförståndsavtalet med Nato om värdlandsstöd flera brister och otydligheter som måste åtgärdas om det skall bli verklighet. Klara preciseringar och restriktiva tolkningar av avtalet måste skrivas in i den proposition som skall föreläggas riksdagen.

Ulf Bjereld, Ordförande Socialdemokrater för tro och solidaritet