Propaganda?

Ägnar sig svenska massmedia åt propaganda i NATO frågan?

Den frågan ställs i en bloggkommentar av professor Sven-Olof Yrjö Collin.

Det är en god journalistisk regel att man försöker få ”båda sidors” syn om det finns en konflikt. Man hör med både käranden och svaranden i rättegången. Man intervjuar både den lilla gumman som inte vill flytta från sin stuga och kommunen som vill dra fram sin nya motorväg. Man skaffar kommentarer från båda parter i en konflikt.

Den regeln tillämpas inte när det gäller motsättningarna mellan NATO och Ryssland. Man hör nästan uteslutande NATO företrädare. ”Är det inte så att vi blir undervisade att Ryssland har geopolitiska strategier, medan NATO blott och enbart är en fråga om försvar gentemot ryssen?”

Och det gäller inte bara ledarplats, med det politiska struntpratet. De rent journalistiska delarna liknar titt som tätt rena propagandaalster.

”Kära Tidning, ge mig information, men ge fan i att skriva mig på näsan vad jag skall tycka. Det är mitt jobb. Och ditt jobb är att ge mig information. Inte att indoktrinera.”

Propaganda? I Fria Svenska Massmedia?

Den här våren vill regeringen avskriva 200 års svensk alliansfrihet

flygblad blå
Den här våren vill regeringen avskriva 200 års svensk alliansfrihet

Den 21 maj kommer vi att demonstrera mot det.

Bakgrunden: Sedan flera år har Sverige tagit det ena steget efter det andra mot ett närmare samarbete med NATO. Det senaste steget är Värdlandsavtalet .

Värdlandsavtalet innebär:

  • Ökning av spänningarna i Östersjöområdet.
  • Undergräver alliansfriheten
  • Undergräver Sveriges självständighet
  • Riskerar att Sveriges territorium används för att upprätta baser för främmande militär, inklusive med kärnvapen.
  • Riskerar att svenskt territorium används för krigföring mot tredje land.
  • Försämrar Sveriges internationella rykte som neutral medlare.

Det är inget den svenska opinionen vill ha.

Och inför riksdagsbeslutet kommer vi att markera genom att samlas på Sergels torg den 21 maj kl 15:00.

Talare: Thage G. Peterson (s)

Maj Britt Theorin (s)

Stig Henriksson (v)

Artister:

El Hombre Elastico

Besked från Stockholms arbetarkommun till försvarsminister Hultqvist

010_fanorIbland undrar man hur svenska massmedias nyhetsvärdering fungerar.

Tre av de av socialdemokraternas tyngsta partidistrikt, Skånes, Göteborgs partidistrikt och Stockholms arbetarkommun har nu tagit motioner och uttalanden mot NATO anslutning och Värdlandsavtalet, i praktiken mot den egna partiledningen och dess förda politik, men allt som syns i nyhetsflödet är den arme Mehmet Kaplans eventuella felsägningar.

Stockholms socialdemokratiska arbetarkommun är den senaste i raden. Uttalandet följer de linjer Maj-Britt Theorin föreslår: Skall Värdlandsavtalet antas måste det vara med så starka villkor mot kärnvapen, NATO baser på Svensk mark, inte heller får svenskt territorium användas för krigföring mot tredje land.

Texten lyder:

”Vår alliansfria utrikespolitik är viktigare än på länge. I en orolig tid bidrar den till fred, säkerhet och stabilitet. Vårt säkerhetspolitiska agerande ska även i fortsättningen syfta till avspänningen i vårt närområde och bör därför präglas av tydlighet och förutsägbarhet En ansökan om medlemskap i militäralliansen NATO är därför utesluten.

Diskussionerna om det så kallade värdlandsavtalet handlar om viktiga aspekter av relationen till NATO. Ett framtida samarbete får inte underminera alliansfriheten eller leda till missuppfattningar om Sveriges säkerhetspolitiska hållning.

Det riksdagsbeslut som ska fattas för proposition om samarbetet bör innehålla tydliga preciseringar om att kärnvapen under inga omständigheter får placeras på svensk mark. Vidare bör klargöras att inga fasta NATO-baser kan etableras i landet. Klart ska också vara att Sverige inte kommer att tillåta att utomstående makt använder svenskt territorium för militära hot eller aktioner mot andra länder.

Uttalande antaget av Stockholms Arbetarekommuns årsmöte 16-17 april 2016.”

Vilket kan hjälpa till att ge rädda ansiktet på regeringen men lämna oss med ett Världlandsavtal med nästan alla militära klorna bortklippta. Detta är inte den sortens avtal som vare sig NATO eller USA vill ha.

Psykförsvar för Värdlandsavtal

bigOriginalTroligen kommer regeringen inom kort att ansluta Sverige till NATO:s center för psykologisk krigföring. I Sverige talas det om att återinföra det psykologiska försvaret. Olle Wästberg och redaktören Patrik Oksanen framträder på Folk och försvars seminarier med budskapet att Sverige i själva verket är utsatt för ”informationskrigföring” och att man måste återinföra det psykologiska försvaret.

”Påverkanskampanjer förekom under andra världskriget, kalla kriget och vi kan nu se hur de har intensifierats. Framför allt den ryska sidan bedriver detta med en tydlig systematik och satsar oerhört stora resurser, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S).” (DN)

Det är bekymmersamt av två skäl:

  1. Det gamla psykologiska försvaret var trots allt något som bara var tänkt att gå igång om Sverige angreps. Det är ganska uppenbart att man nu i nådens år 2016 snarast tänker sig något som skall gå igång redan i fredstid och fortsätta så. Faktum är att man från initiativtagarnas sida helst vill att det borde vara i full verksamhet redan nu.
  2. Vem bestämmer vad som är främmande ”påverkanskampanjer” och inte bara något litet fånigt rykte som fladdrat ut på twitter eller Facebook? Vem eller vilka avgör när man skall starta statliga kampanjer för ”motinformation”.

Svaret på den senare frågan är med stor sannolikhet att konservativa tjänstemän med stark längtan efter NATO anslutning.

Lägg därtill: bevisen för att Sverige skulle vara utsatt för en ”massiv påverkanskampanj” bygger på anekdotisk bevisföring. Alla talar om den ”ryska propagandan” men få kan se den.

Man kan också tillfoga NATO vännerna i den svenska debatten inte direkt saknar resurser. Där finns Tankesmedjan Fri Värld, i praktiken en underavdelning av Timbro med över trehundra miljoner i grundplåt och goda möjligheter att få ännu mer i bidrag. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen argumenterar ideligen för Svensk NATO anslutning.

Lägg därtill en stor skara ”analytiker” från Försvarsanknutna organisationer som FOI och Försvarshögskolan. Teoretiskt skall dessa, statligt avlönade forskare vara oberoende. I praktiken är de flesta som yttrar sig ohöljt partiska för NATO anslutning.

Brev till Västernorrlands socialdemokratiska partidistrik

Hej. Jag är Klas Sandberg från Aktionsgruppen Nej till NATO.

Vi har hört att ni håller distriktskonferens. Ni har en motion som riktar sig mot Värdlandsavtalet med NATO. Motion 35, inlämnad av Stefan Aronsson.

Distriktsledningen avstyrker.

Den här veckan har vi upplevt en serie händelser i det socialdemokratiska partiet som kommer att få marken att röra sig under partiledningen.

Man kan tala om en växande revolt bland partiets gräsrötter.

Kanske började det i Göteborg, närmare bestämt på Göteborgs socialdemokratiska partidistrikts distriktskonferens den 8-9 april där en av motionerna, nr 38 kritiserade värdlandsavtalet och krävde att antagandet skulle skjutas upp.

…i minst ett år under vilken tid en massiv folkbildningsinsats ska initieras så att det blir tydligt vad både politiker och svenska folket vill när Riksdagen fattar beslut.” .i

Tomas Magnusson, en av upphovsmännen till motion 38, har berättat att distriktsledningen gjorde några rätt lama och halvhjärtade försök att driva Peter-Hultqvist linjen

…ingen talade mot så när som på distriktets ordförande Anna Johansson, som gjorde ett litet försök med att värdlandsavtalet bara var några formalia, men det var mest pliktskyldigast, jag tror inte ens hon tyckte så.ii

Motion 38 antogs.

Det var början.

Därefter kom meddelandet att Skånes socialdemokratiska partidistrikt på SIN distriktskonferens i Helsingborg den 9 april fått ett helt knippe NATO fientliga motioner.

Det var motionerna 176, 178, 179, 182, 183 och 185.

De antogs, med undantag för den första. Kongressen utfärdade ett uttalande: ”Ett utvidgat NATO och svenskt medlemskap riskerar öka spänningarna och skulle leda till ökad militär upprustning. ”iii

En av deltagarna på distriktskonferensen, berättar att motionerna kommer att gå vidare, dels till de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Skåne med ett enkelt besked: detta är den politik som deras valkrets vill ha, dels kommer de att gå vidare till den stora socialdemokratiska partikongressen 2017.

Därmed har något viktigt inträffat.

Det har förekommit protester mot NATO-integration och Värdlandsavtalet från socialdemokratiska gräsrotsorganisationer tidigare också, det är sant. Det kommit uttalanden från PRO i Barkaby, från Pappers avdelning 68 i Hallstavik och från Västerbottens socialdemokratiska kvinnoförbund, allt detta är sant men nu hade två av de tyngsta, socialdemokratiska partidistrikten satt ner foten i NATO och Värdlandsfrågan.

Det slutar inte där. Nu står Stockholms arbetarekommuns distriktskongress för dörren nu i helgen den 16-17 april. Åtta motioner handlar om NATO frågan. En (H 13) kräver svenskt NATO medlemskap. De övriga (H14, H15, H16, H17, H18, H19 och H20) är egentligen en och samma motion, skriven av Maj-Britt Theorin och Pierre Schori som lämnats in av en rad partiföreningar, Byggnads socialdemokratiska avdelning, Vällingby, Socialdemokrater för tro och solidaritet, Kungsholmen och många fler.

Den har starka reservationer mot närmandet till NATO, markerar stöd för alliansfriheten och kräver att Värdlandsavtalet, om det skall antas måste förses med mycket starka villkor.

Villkoren går ut på att kärnvapen skall inte få föras in i Sverige. Svenskt trupp får inte ställas under NATO befäl, NATO får INTE bedriva stridshandlingar mot tredje land från Svenskt territorium, även om NATO trupp skulle inviteras.

Värdlandsavtalet får inte, som nu, omförhandlas av ÖB utan någon politisk insyn.

Det, och mer därtill var villkoren.

Lägg därtill: Ledningen för Stockholms arbetarkommun tillstyrker de NATO fientliga motionerna. I motsats till fallet i Göteborg kommer här inte ens ett halvhjärtat motstånd från toppen.

Så om inte en jättemeteorit brakar ner genom taket i ABF huset på Sveavägen  vara säker på att också Stockholms arbetarekommun kommer att ansluta kretsen av partidistrikt som markerar att de vill hålla fast vid alliansfriheten.

Så varför kan inte Västernorrlands partidistrikt ansluta sig till Göteborg, Skåne och Stockholm genom att säga ja till motion 35?

iGöteborgs socialdemokratiska partidistrikt, 8-9 april, http://www.socialdemokraterna.se/pageDirectory/692677/Motionerhemsidan.pdf

iiBrev från Tomas Magnusson, 10 april 2016, http://www.nejtillnato.se/nyheter-fran-goteborg/

iii”Uttalande angående NATO-medlemskap och alliansfrihet” Skånes partidistrikt, 9 april 2016, http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Skane/Nyheter/UTTALANDE-ANGAENDE-NATO-MEDLEMSKAP-OCH-ALLIANSFRIHET/

Vänder vinden?

maj-pierre
Maj-Britt Theorin och Pierre Schori. Två av socialdemokraternas veteraner som håller på att få sista ordet.

Det är klart efter den här veckan att något stort och viktigt håller på att hända bland socialdemokraternas gräsrötter.

Efter att Göteborgs och Skånes socialdemokratiska partidistrikt på olika sätt tagit ställning mot Värdlandsavtalet är turen kommen till Stockholm att visa sina kort.

Stockholms arbetarkommun kommer att hålla sin kongress i ABF huset på Sveavägen den 16-17 april. Åtta motioner handlar om NATO frågan. En (H 13) kräver svenskt NATO medlemskap.

De övriga (H14, H15, H16, H17, H18, H19 och H20) är egentligen en och samma motion, skriven av Maj-Britt Theorin, Carl Tham och Pierre Schori som lämnats in av en rad partiföreningar, Byggnads socialdemokratiska avdelning, Vällingby, Kungsholmen, Socialdemokrater för tro och solidaritet.

Intrycket är att texten är präglad av Maj-Britt Theorins tankegångar. Den uttrycker stark tvekan mot närmandet till NATO (för att uttrycka sig milt) och kräver att Värdlandsavtalet, om det antas, måste förses med så starka reservationer och villkor att det i praktiken blir meningslöst. En död bokstav helt enkelt.

Kärnvapen skall inte få föras in i Sverige. Svenskt trupp får inte ställas under NATO befäl, NATO får INTE bedriva stridshandlingar mot tredje land från Svenskt territorium, även om NATO trupp skulle inviteras.

Det kan inte vara tal om att Värdlandsavtalet skall kunna omförhandlas utan insyn från politikernas sida.

Lägg därtill: Stockholms arbetarkommun tillstyrker NATO skeptiska motionerna. I motsats till vad som var fallet i Göteborg vankas inte ens ett halvhjärtat motstånd från ledningen.

En sak är mycket säker. Även om den socialdemokratiska ledningen driver frågan om Värdlandsavtalet har den INTE sina gräsrötter med sig. Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt förklarar att de vill skjuta upp alltsammans. Skåne säger nej (den största riksdagsgruppen). Stockholms socialdemokratiska arbetarkommun kommer med överväldigande sannolikhet nu anta en rad motioner som i praktiken skulle innebära att partiledningen får rädda ansiktet men lämnar Värdlandsavtalet med ett stort hål under vattenlinjen.

http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Partidistrikt/Stockholm/Vart-parti/medlemsinfo/Arsmote-och-distriktskongress-2016/Stockholms-arbetarekommuns-arsmote-2016/

Skåne säger nej till NATO och Värdlandsavtalet

Skånes socialdemokratiska partidistrikt hade en mängd motioner mot NATO och Värdlandsavtalet. Det var motionerna 176, 178, 179, 182, 183 och 185.

Enligt uppgift blev alla motionerna ”med undantag för den första” bifallna. De kommer att gå vidare till de skånska riksdagsledamöterna. Ett besked om vilken politik medlemmarna vill se.

Den skånska riksdagsgruppen är den största.

Det kommer också att skickas vidare till socialdemokraternas kongress 2017.

Nyheter från Göteborg

Det kom ett viktigt meddelande från Göteborg. Vi fick tillåtelse att återge det.

10 apr 2016 kl. 08:57 skrev Tomas Magnusson

hej
– för er kännedom
Igår hade socialdemokraterna i Göteborg distriktskongress, och behandlade Tommys och min motion om värdlandsavtalet. Styrelsen hade avstyrkt motionen enligt samma linje som försvarsministern driver …

Kongressen gav ett överväldigande stöd! 20-tal representanter för lokala föreningar och metalls socialdemokratiska förening var uppe och stödde motionen från talarstolen, ingen talade mot så när som på distriktets ordförande Anna Johansson, som gjorde ett litet försök med att värdlandsavtalet bara var några formalia, men det var mest pliktskyldigast, jag tror inte ens hon tyckte så.

Vår att-sats blev alltså socialdemokraternas i Göteborgs beslut, och den skickas nu till partiets riksdagsgrupp – så här lyder beslutet:

Motionären föreslår att kongressen beslutar:

att begära av partiets folkvalda att de stödjer fredsrörelsernas krav om att skjuta på beslutet om värdlandsavtal med Nato i minst ett år under vilken tid en massiv folkbildningsinsats ska initieras så att det blir tydligt vad både politiker och svenska folket vill när Riksdagen fattar beslut.

Det känns gött idag!

Hälsningar
tomas

— TOMAS MAGNUSSON

Vänsterpartiets motion om Värdlandsavtalet

Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 1

3 Inledning 1

4 Bakgrund 2

5 Värdlandsavtalet och kärnvapnen 3

6 Värdlandsavtalets osäkerheter och oklarheter 4

7 Processen 4

8 Tilläggsavtalen 4

9 Sveriges säkerhet 5

10 Vänsterpartiets alternativ 6

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd.

Inledning

Vänsterpartiet motsätter sig bestämt att samförståndsavtalet om värdlandsstöd med tillhörande tilläggsprotokoll godkänns. Avtalet minskar trovärdigheten i vår militära alliansfrihet och ger inga garantier för en ökad militär säkerhet för Sverige. Tvärtom kommer eventuella Natostyrkor, med bas på svenskt territorium, att öka spänningen i vårt närområde och ytterligare minska möjligheterna att bedriva en självständig utrikespolitik. I och med en ökad närhet till Nato riskerar Sverige att dras in i förödande krig och konflikter. Vi menar att riksdagen bör avslå regeringens proposition och därmed även samförståndsavtalet om värdlandsstöd med Nato, liksom det kompletterande tilläggsprotokollet till PFF SOFA.

Bakgrund

Under en lång tid har Sveriges försvar tvinnats allt hårdare ihop med Nato. Under samma tid har Nato och Natoländer genomfört tre extremt misslyckade krig i Afghanistan, i Irak och i Libyen som starkt bidragit till den flyktingkatastrof EU nu misslyckas med att hantera.

Den dåvarande försvarsministern Thage G. Peterson gav 1995 klartecken för avtalet för Sveriges deltagande i Natos partnerskap för fred, PFP. Han har dock därefter tydligt markerat att detta klartecken gavs i ett helt annat utrikespolitiskt läge som bl.a. innebar att många förväntade sig att Rysslands observatörsstatus i Nato och deltagande i PFP skulle omvandlas till ett medlemskap i Nato. Så blev det inte, vilket han själv beklagar i dag. I stället har avtalet om partnerskap för fred använts för att underlätta Sveriges deltagande i Natos krigsinsatser i Afghanistan, Libyen m.m. Genom att delta i Natos insatser och genom att stå värd för stridsövningar som Loyal Arrow i Norrbotten och Baltops i Östersjön har Sverige ytterligare närmat sig militäralliansen.

George F Kennan, som låg bakom Trumandoktrinen, varnade för effekterna av en Natoutvidgning. Att utvidga pakten fram till Rysslands gränser – och bryta försäkringar givna till Sovjetledarna – var ett fruktansvärt misstag, menade han. ”Ett expanderande Nato skulle bli det mest ödesdigra misstaget i amerikansk politik efter det kalla kriget. Ett sådant beslut kan förväntas förvärra de nationalistiska, anti-västerländska och militaristiska tendenserna i rysk uppfattning, ha en negativ effekt på utvecklingen av den ryska demokratin, återställa atmosfären från det kalla kriget till de öst-västliga förbindelserna, och driva rysk utrikespolitik i riktningar som avgjort inte blir till vår belåtenhet”, skrev han profetiskt. Självklart har varje självständigt land rätt att forma sin egen säkerhetspolitik och också söka sig till de samarbeten och allianser man anser gagnar respektive land. I ett läge av ökade spänningar och motsättningar i Europa är det dock viktigt att alla parter agerar för att minska polariseringen och återupprätta respekten för den europeiska säkerhetsordningen. Vi bedömer att en expansion av Nato i detta svåra säkerhetspolitiska läge i Europa skulle vara oklokt.

Under samma tid som vi eskalerat vårt närmande till Nato har Rysslands upprustning och dess folkrättsbrottsliga agerande på Krim och i Ukraina bidragit till den ökade spänningsnivån i vårt närområde, även om det i sig knappast kan anses ha ökat hotet mot Sverige.

Med ett värdlandsavtal knyts vi dessutom allt fastare till en militärallians där en av medlemmarna – Turkiet – bombar sin egen befolkning, uppträder alltmer auktoritärt mot den politiska och medborgerliga oppositionen och bedriver ett extremt cyniskt spel i flyktingfrågan.

Det är tydligt att ett eventuellt värdlandsavtal skulle innebära ytterligare steg mot ett fullvärdigt medlemskap i Nato. Mot ovanstående bakgrund ter sig ett värdlandsavtal och än mer ett Natomedlemskap som direkt kontraproduktivt när det gäller att värna vårt lands säkerhet.

Värdlandsavtalet och kärnvapnen

Vänsterpartiet menar att med ett värdlandsavtal kommer Sverige att kunna dras in i krigsförberedelser och krig. Med värdlandsavtalet finns också en överhängande risk att Sverige tvingas husera kärnvapen på svensk mark. Där slås uttryckligen fast att ”detta samförståndsavtal är avsett att överensstämma med Natos doktrin och principer”. Natos doktrin är tydlig vad gäller kärnvapen: ”Kärnvapen är en central komponent i Natos sammanlagda förmåga för avskräckning och försvar…” samt ”Så länge kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en nukleär allians.” (Nato’s Deterrence and Defence Posture Review, Chicago 2012). Till det hör principen om ”first use”, som innebär att man tar sig rätten att använda kärnvapen även om motståndaren inte gjort det.

Oavsett propositionens försök till klarläggande så nämns kärnvapen inte i själva avtalet och än mindre Sveriges position i frågan och vi måste då utgå från att kärnvapen kan placeras till lands, att man kan trafikera svenskt territorialvatten och angöra svenska hamnar med kärnvapenbestyckade ubåtar samt överflyga och basera kärnvapenbärande stridsflyg på svensk mark. Då USA aldrig kommenterar huruvida deras besökande farkoster är kärnvapenbestyckade och svensk regering inte söker kontrollera saken utan förutsätter att svensk lag följs, är risken stor att även den tänkta motsidan för sin säkerhets skull ser Sverige som ett potentiellt kärnvapenmål. Tydligheten i den militära alliansfriheten minskar. Osäkerhet skapar risker.

Sverige har en historia av aktivt arbete för nedrustning i allmänhet och kärnvapenavrustning i synnerhet. Med ett underskrivet värdlandsavtal undergrävs vår trovärdighet att arbeta med denna ödesfråga för mänsklighetens framtid.

Värdlandsavtalets osäkerheter och oklarheter

Frågan om värdlandsavtalet möjligen kan strida mot grundlagsstadgade fri- och rättigheter är otillräckligt, eller snarare inte alls belyst. Från regeringen understryker man att avtalet inte ger Nato rätt att varken vistas eller verka på svenskt territorium utan samtycke. Frågan är dock hur stort utrymmet för ett självständigt agerande blir när vi redan knutit oss närmare och gjort oss beroende av Nato. För framtiden är det regeringen – den som då råkar vara vid makten – som tar beslut om att bjuda in Nato eller besvara Natos framställan om att få komma hit. I vilka lägen Sverige då kan säga nej beror förstås inte bara på avtalstexten; det finns också maktpolitiska realiteter att förhålla sig till. Den enda garanten för självständiga försvarsbeslut är och förblir militär alliansfrihet.

Processen

Avtalet i sig är således bemängt med oklarheter. Det enda som ter sig säkert är att detta är den första och troligen också den sista gången som Sveriges folkvalda riksdag ges möjlighet att göra sin stämma hörd. Före underskrivandet fanns inga ambitioner till en bred, folklig debatt i frågan. Avtalet undertecknades av dåvarande ÖB på uppdrag av den snart avgående regeringen. Avtalet behandlades aldrig i utrikesnämnden. Avtalet översattes inte till svenska förrän efter nära ett år. Departementsskrivelsen, som varken nämner orden ”alliansfrihet” eller ”kärnvapen” skickades inte på någon bred remiss. Exempelvis saknades fredsrörelsen och civilsamhället helt bland remissinstanserna.

Tilläggsavtalen

I dokumentet som det är utformat nämns inga tvingande åtaganden från Sveriges del. Men hur det blir i och med alla de tilläggsavtal detta ramavtal förutsätter förklaras inte. Värdlandsavtalet innebär en rad konsekvenser som det fortfarande råder stor oklarhet kring. Bland annat ska baseringsområden upprättas, men hur det ska gå till, var de ska ligga eller hur stora de ska vara är det ingen som kan svara på. Dock stadgas att baserna kommer att gå under Natoledning, dvs. varken Sveriges försvarsmakt eller regering kommer att ha något inflytande över verksamheten. På samma sätt anges att Sverige ska ge största möjliga stöd till Natoledd militär verksamhet – men hur det ska ske är mycket vagt formulerat. I avtalet beskrivs även hur Natos strategiska högkvarter kan utföra eller delegera rättshandlingar som är nödvändiga för uppdragets fullgörande. Det kan således vara åtgärder som strider mot svensk lag. Dessutom innebär avtalet att Nato ska kunna upprätta ett tillfälligt högkvarter på svenskt territorium under kris eller konflikt/krig. Möjligheten att sätta upp ett permanent sådant är dock inte helt utesluten.

Värdlandet och Nato ska utse ombud som förhandlar fram tilläggsdokument som stöder och preciserar samförståndsavtalet. När dessa tilläggsdokument blir aktuella, hur och av vem de utformas står det inget om varken i avtalet eller i propositionen. Det är rent av möjligt att det blir på tjänstemannanivå inom försvarsmakten som sådana avtal sluts. Det nämns således ingenting om huruvida något av dessa tilläggsavtal enligt demokratiska principer kommer att underställas Sveriges folkvalda riksdag för prövning eller godkännande.

Sveriges säkerhet

Det avgörande för Vänsterpartiets ställningstagande är besvarandet av den fråga som alltid borde ligga i fokus för den här typen av beslut. Ökar eller minskar värdlandsavtalet vår säkerhet? Vänsterpartiets uppfattning är att Sverige som värdland för Natos militära styrkor och eventuella kärnvapenbaser kommer att minska säkerheten för Sverige. Snarare kommer vi att bidra till att öka spänningen, och därmed risken för krig i vårt närområde. Även risken för att bli indragna i ett krig vi inte är direkt berörda av, eller själva har beslutat om, ökar med detta avtal. ”Avtalet är avsett att användas över hela skalan av situationer då Sverige kan komma att ta emot Natos militära stöd, dvs. såväl i fredstid (t.ex. för övningar) som vid kriser och i krig i Sverige eller i närområdet.” (regeringens proposition 2015/15:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd).

Ett grundläggande påstående i argumentationen för ett allt tätare samarbete med Nato är mantrat att ”Sverige bygger säkerhet och stabilitet tillsammans med andra”. Därav dras slutsatsen att Sverige ska samarbeta med Nato, då Nato är den enda organisationen som sägs ha en utvecklad förmåga för ledning och genomförande av krävande militära insatser. Som exempel på Sveriges samarbete med Nato anges insatserna i Afghanistan och Libyen. Men det är knappast fred som har skapats där.

Vidare framhålls Nato som den organisation i väst som definierar standarden för militär praktisk samverkan, s.k. interoperabilitet. Detta begrepp återkommer flera gånger som grunden för svensk samverkansförmåga i all internationell krishantering och bevisar hur Sverige byggt in sig i Natos system. Man kan fråga sig när interoperabilitet blev ett mål för svensk försvarspolitik.

Värdlandsavtalet mellan Nato och Sverige har sin udd riktad mot ett enda land, Ryssland. Oss veterligen finns det i dag inga svenska säkerhetsexperter som tror på ett isolerat ryskt anfall mot Sverige. Därmed faller hela avsikten med avtalet. Däremot ser vi ökade spänningar längs den långa gränsen mellan Nato och Ryssland. I synnerhet har relationerna mellan Ryssland och Nato-landet Turkiet snabbt försämrats det senaste året. Samförståndsavtalet skulle öka risken för Sverige att dras in i en konflikt utan att vi själva har valt det.

Vänsterpartiets alternativ

Internationell säkerhet ska vila på folkrätt, samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Vänsterpartiet är starkt kritiskt till hur Nato förväntas ta en allt större roll på bekostnad av FN. I stället för att skicka soldater i EU:s och Natos stridsgrupper bör Sverige prioritera att öka FN:s möjlighet att agera fredsbevarande. Ett eventuellt godkännande av värdlandsavtalet går i motsatt riktning.

Vänsterpartiet motsätter sig att Sverige blir en bricka i stormaktsspelet. Landets ledning bör, som man tidigare gjort med framgång, verka för avspänning och nedrustning. Som en alliansfri stat har Sverige tidigare haft ett stort internationellt förtroende i fredsförhandlingar. Det bör vara vårt mål att återta den rollen i stället för att medverka till ökad spänning och upprustning. Sverige borde motverka de verkliga orsakerna till krig och de hot mot Sverige och världen som klimatförändring och de ökande klyftorna mellan fattiga och rika utgör. Fred byggs bäst med fredliga medel.

Vi anser att frågan gällande ett s.k. samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd varken är en administrativ eller en teknisk fråga. Det avtal som föreslås är av avgörande säkerhetspolitisk vikt och har många komplexa dimensioner som står i skarp kontrast till de små möjligheter människor haft att sätta sig in i frågan och ta ställning till värdlandsavtalet, men också hur processen mot en proposition gått till. Ett avgörande steg bort från 200 år av framgångsrik militär alliansfrihet tas på så lätta fötter att gångarten bara kan betecknas som att smyga sig fram. Så ska inte en demokrati hantera för landet avgörande frågor.

Riksdagen bör därför avslå regeringens proposition 2015/16:152 Samförståndsavtal om värdlandsstöd. Detta bör riksdagen besluta.

Stig Henriksson (V)
Jens Holm (V) Amineh Kakabaveh (V)
Birger Lahti (V) Hans Linde (V)
Håkan Svenneling (V) Emma Wallrup (V)

Kommunen accepterar kärnvapen

Konsekvensen av det skriftliga svaret kommunstyrelsen 22 mars ger oss på ett medborgarförslag visar klart att kommunen lägger sig platt för eventuella kärnvapen på framtida Nato-territorium i Skellefteå kommun. Kommunstyrelsen konstaterar att kommunen inte har rätt ifrågasätta  utstationering av kärnvapen i eget kommunalt beslutsområde. Argumentet för acceptansen är en dom i regeringsrätten, högsta förvaltningsdomstolen,  1990. Då hade kommunfullmäktige i Helsingborg i god positiv anda förklarat sig som kärnvapenfri zon. Men regeringsrätten upphävde beslutet med motiveringen att, citat, “det hade karaktären av opinionsyttring på det utrikespolitiska området”. Samt,”frågor som rör Sveriges förhållande till andra länder enligt regeringsformen ankommer på riksdag och regering.”

Kärnvapen i Skellefteå kommun betraktas alltså som utrikespolitiskt område. Samt kärnvapen i Skellefteå kommun är enligt högsta förvaltningdomstolen förhandlingsbart för riksdag och regering. Det är glasklart uttryckt.

Värdlandsavtalet riksdagsbeslutas 26 maj. I avtalet tillåter Nato inget motstånd till kärnvapen. Det är inte förhandlingsbart utan tvärtom hemligstämplat. Det är generationers framtid det gäller.

Våra socialdemokrater måste våga säga nej till värdlandsavtalet 26 maj! Eller åtminstone våga låta det gå tillbaka till ny remissomgång.

Pia Risán            Skellefteå
Bengt Josefsson Skellefteå