Psykförsvar för Värdlandsavtal

bigOriginalTroligen kommer regeringen inom kort att ansluta Sverige till NATO:s center för psykologisk krigföring. I Sverige talas det om att återinföra det psykologiska försvaret. Olle Wästberg och redaktören Patrik Oksanen framträder på Folk och försvars seminarier med budskapet att Sverige i själva verket är utsatt för ”informationskrigföring” och att man måste återinföra det psykologiska försvaret.

”Påverkanskampanjer förekom under andra världskriget, kalla kriget och vi kan nu se hur de har intensifierats. Framför allt den ryska sidan bedriver detta med en tydlig systematik och satsar oerhört stora resurser, säger försvarsminister Peter Hultqvist (S).” (DN)

Det är bekymmersamt av två skäl:

  1. Det gamla psykologiska försvaret var trots allt något som bara var tänkt att gå igång om Sverige angreps. Det är ganska uppenbart att man nu i nådens år 2016 snarast tänker sig något som skall gå igång redan i fredstid och fortsätta så. Faktum är att man från initiativtagarnas sida helst vill att det borde vara i full verksamhet redan nu.
  2. Vem bestämmer vad som är främmande ”påverkanskampanjer” och inte bara något litet fånigt rykte som fladdrat ut på twitter eller Facebook? Vem eller vilka avgör när man skall starta statliga kampanjer för ”motinformation”.

Svaret på den senare frågan är med stor sannolikhet att konservativa tjänstemän med stark längtan efter NATO anslutning.

Lägg därtill: bevisen för att Sverige skulle vara utsatt för en ”massiv påverkanskampanj” bygger på anekdotisk bevisföring. Alla talar om den ”ryska propagandan” men få kan se den.

Man kan också tillfoga NATO vännerna i den svenska debatten inte direkt saknar resurser. Där finns Tankesmedjan Fri Värld, i praktiken en underavdelning av Timbro med över trehundra miljoner i grundplåt och goda möjligheter att få ännu mer i bidrag. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen argumenterar ideligen för Svensk NATO anslutning.

Lägg därtill en stor skara ”analytiker” från Försvarsanknutna organisationer som FOI och Försvarshögskolan. Teoretiskt skall dessa, statligt avlönade forskare vara oberoende. I praktiken är de flesta som yttrar sig ohöljt partiska för NATO anslutning.