Staffan Ekboms tal under Nordiska Fredssamtal i Degerfors, 14 aug

NATO bildades 1949. Den kan karakteriseras i första hand som en försvarsorganisation mot Sovjetunionen med koncentration av verksamheten till Europa. Världen kan då ses som uppdelad i 2 delar dels  Sovjetunionen med förbundna stater dels västmakterna med USA i spetsen.  Bedömningen av Nato som en försvarsorganisation styrks av att Nato inte ingrep när Sovjet gick in i Ungern och i Tjeckoslovakien. Det var Sovjets intressesfär.
Men Sverige och Finland gick inte med utan blev neutrala och alliansfria.

När Sovjet och Warszawapakten upplöstes 1991 uppstod en oklarhet vad gällde Natos uppgifter.

Så småningom utkristalliserades att NATO skulle få en världsomspännande uppgift som framstår som att vara ett instrument för USA:s utrikespolitik. 80% av Natos budget kommer från USA. En amerikansk general är alltid befälhavare.

Det som hände även var att Sverige successiv nalkades NATO.

Sverige ansökt sig 1994 till Partnerskap för fred. Sverige upprättade 1998 en delegation vid Natos högkvarter i Bryssel. 2002 beslöt Sverige att deltaga i afghanistankriget. 2009 utfärdar Sverige en ensidig solidaritetsförklaring som innebär att Sverige ska göra insatser om länder i närheten blir attackerade. 2011 deltar Sverige i Natos angrepp på Libyen som ledde till Khaddafis död. 2013 ansluter sig Sverige till Natos reservstyrkor. 2014 undertecknades värdlandsavtalet.

2015 planeras att gå med Natos center för strategisk kommunikation, STRATCOM.

2016 godkändes värdlandsavtalet tillsammans med anpassning av svenska lagar av riksdagen.

Värdlandsavtalet innebär ökning a spänningarna i Östersjöområdet. Det bidrar till undergrävande av alliansfriheten och är ett hot mot Sveriges självständighet. Avtalet innebär en risk att Sveriges territorium används för att upprätta baser främmande militär, inklusive med kärnvapen samt att Sverige används för krigföring mot tredje land. Avtalet försämrar Sveriges internationella rykte som neutral medlare.

Aktionsgruppen Nej till NATO Stockholm bildades hösten 2014 efter studiecirkel i FiB/KS regi.

En plattform och ett upprop mot värdlandsavtalet skapades. En namninsamling med uppropet som bas startades som samlade till slut 42 000 underskrifter.

Därefter har flera offentliga möten hållits bl.a med Stefan Lindgren och Sven Hirdman. Vi har hållit ett möte i gamla riksdagshuset där personer från flera politiska partier talade bl.a Hans Blix.

Inför beslutet i riksdagen om värdlandsavtalet samlades ca 2000 personer på Sergels torg och 600 personer i Göteborg i protest mot detta odemokratiska beslut.
Opinionsundersökningar har ju visat att ca 50% av den svenska befolkningen är negativa till NATO.

Antinato rörelsen har under denna tid spridit sig till större delen av landet med grupper i t.ex Göteborg Helsingborg Uppsala Gotland Nybro Örebro Västerås Umeå Luleå m.fl.
Otaliga möten har hållits över hela landet med framträdande roller av Maj-Britt Theorin Thage G Petterson Stig Henriksson och Sven Hirdman.

På nätet har en site inrättats nejtillnato.se där dokument lagts upp och länkar lagts till och en hemsida på Facebook skapats med mer än 6200 gillare och mängder av artiklar som givit upphov till häftiga diskussioner och annonserats om möten.

Vi har varit ute på gator och torg och diskuterat med folk om Nato och värdnationsavtalet  vecka ut och vecka in.

En betydelsefull roll har spelats av natoutredningen som Stina Oscarsson har lett som producerat en viktig bok. Även Stina har landet runt och talat om Nato.
Fredsrörelsen med bl.a Kvinnor för fred har även varit drivande i kampen mot värdlandsavtalet.

Efter beslutet i riksdagen har regeringen med Peter Hultqvist i spetsen raskt vandrat vidare närmare Nato. Hultqvist har varit i USA och undertecknat ett samarbetsavtal med hemliga bilagor. Sverige har fortsatt deltaga i krigsövningar som Baltorp i Östersjön och en megastor övning Anaconda i Polen intill ryska gränsen med 32 000 soldater. I juli åkte 3 ministrar  till Natos konferens i Warszawa. Regeringen har beslutat om fördubbling av antalet soldater i norra Irak.

Kampen går vidare.

Våra insatser har bidragit till att opinionen  fortsätter att vara negativ till Natomedlemskap.

Dock är den inte mobiliserad till aktivitet till synliga insatser. Fortfarande finns en generationsklyfta där de unga inte är engagerade aktivt i motståndet i stor utsträckning.
Massmedia, främst de stora tidningarna, ignorerar antinatoarbetet.

Det krävs för det fortsatta nödvändiga arbetet mot Natomedlemskap en breddning och intensifiering av arbetet. Grupperna mot Nato håller nu på att bilda en riksorganisation med gemensam plattform och paroller. Ett brett samarbete mellan alla Antinato organisationer bör skapas. Kontakter med fredsorganisation, kyrkliga organisationer mm behöver göras.  Det största hotet framöver är att en natovänlig regering kommer till makten framöver.

Behovet av en ny namninsamling mot natomedlemskap kan bli aktuell.

Riv upp värdlandsavtalet.

Nej till svenskt medlemskap i NATO.

För ett alliansfritt Sverige.
­

Stormöte 1 sept

Nej-till-NATOvinjettVälkomna tillbaka efter sommarvila.

Nu väntar nya uppgifter för oss natomotståndare. Hur ska vi utforma det fortsatta arbetet efter att det eländiga värdlandsavtalet röstades igenom i riksdagen? Hotet om Natomedlemskap är knappast mindre. Förespråkarna gnetar på. Regeringen eskalerar samarbetet hela tiden. Hultqvist åker till USA och undertecknar avtal om ökat samarbete med hemliga klausuler. Tre ministrar med Löfven i spetsen deltog på Natos möte i Warszawa i somras. Krigsövningarna med Nato som Baltops och Anaconda i Polen följer varandra i spåren.

Vi kommer att bilda en riksorganisation med i höst i samband med ett riksmöte. Det var givande diskussioner i Degerfors som vi ska redovisa. Vi har några frivilliga som ställt upp på interimstyrelsen/arbetsgruppen som förbereda riksmötet.
Många konkreta uppgifter är på gång som vi kan diskutera nu. Viktigt att så många som möjligt kan komma på mötet.

Tid: 1 september, kl 1800

Plats: Solidaritetshuset, Tegelviksgatan 40, Stockholm.

  1. formalia
  2. redogörelse för Degerfors
  3. riksorganisation med paroller och plattform samt riksmöte
  4. demonstration i Sundbyberg 2.9
  5. vad göra i höst?
    • a förslag från Marilyn om seminarier på ABF huset
    • b bokbord
    • c nya flygblad
    • d mm
  6. möten internt framöver
  7. övriga frågor

Vi ses
Staffan

Fredssamtal i Degerfors

Videolänkar till 17 presentationer från
NORDISKA FREDSSAMTAL
i Degerfors 12-14 augusti 2016

1. Tema: Fred och avspänning i Norden?
Stina Oscarsson: Konsten att skapa en ny berättelse

Thage G Peterson: Är siktet inställt på krig eller fred?

Stig Henriksson: Folkrörelsernas möjligheter att påverka parlamentarismen

2. TEMA: NATO och Norden – FN och folkrätten
Jan Myrdal: Visst kan folket värvas till självförintande krig

Pål Steigan: Norden och Nato

Erik Göthe: Freden, FN och folkrätten

Tine Spang Olsen: Danmark – et krigsførende NATO-land

Ola Tellesbø: Bokpresentation Sikkerhetspolitiske veivalg Skjebnefellesskap med USA og NATO?

3. TEMA: Nordiskt arbete för fred och alliansfrihet
Hasse Schneidermann: Alternativer til fortsat dansk krigsdeltagelse og oprustning

Kerstin Tuomala: Arbete mot Nato-medlemskap i Finland

Aslak Storaker: Norges Syriapolitikk og fredsbevegelsens motsvar

Lars-Gunnar Liljestrand: Utvärdering av Vitboken kring Sveriges krig i Afghanistan

Majbritt Theorin: Appell för arbete för fred och alliansfrihet

4. TEMA: Pågående konflikter och krig
Markus Limmergård: Ukraina-prejudikat, händelseförlopp och inverkan på närområdet

Hans Öhrn: Mali – Islamistisk terror eller fransk imperialism – vad hotar Afrika

Patrik Paulov: Så blev svenskt bistånd stöd till terror i Syrien

Mattias Cederholm: Krigen idag i Mellanöstern – de pådrivande och deras ombud, ett tragiskt pussel med många bitar

Demonstration mot NATO anslutning

DSC_0051_1
Talare: Agneta Norberg, ordf Sveriges Fredsråd
Staffan Ekbom, Nej till NATO
Stig Henriksson, Vänsterpartiet, ledamot av försvarsutskottet
Arrangör: Moisés Ubeira
Datum: 2 september
Tid: Kl 1900
Plats: Sundbybergs torg
Bakgrund: I september 1961 genomfördes Sveriges första svenska protestmarsch mot atomvapen. Marschen var 3 mil lång, från söder i Stockholm till Ursvik i Sundbyberg (där Älvkvarnsskolan finns idag). Målet var Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) som då forskade på kärnvapen under rubriken ”Skyddsforskning”.

I Norden hade nya folkrörelser startat. I flera bussar åkte nordbor med färjor över till atommarscherna i England där mötet med folk från hela världen inspirerade till att genomföra liknande aktioner hemma. Den första atommarschen i Norden inspirerad av brittiska fredsrörelsen Campaign for Nuclear Disarmament, CND, hölls på Island i juni 1960 i protest mot amerikanska Keflavikbasen, den andra atommarschen i Norden genomfördes i Danmark på hösten 1960 mellan Holbæk och Köpenhamn, i Sverige genomfördes Ursviksmarschen hösten 1961 och i Norge marsch från Tönsberg 1963 med krav om stopp för atomvapen.

Marschen i Sverige anordnades av den nybildade Kampanjen mot atomvapen (KMA) som enade flera olika rörelser och partier. Detta kom att bli en milstolpe i den svenska fredsrörelsen.

1961 samlade marschen till Ursvik flera hundra deltagare i marschen och många fler anslöt vid det avslutande mötet. 1962 gick nästan ett tusental den långa sträckan från Södertälje till Stockholm och upp till 3 000 samlades vid avslutningen. Svenskarna fortsatte sedan att marschera varje år även efter 1964 när övriga Norden för en tid avbröt denna tradition.