Moisés Ubeiras tal i Sundbyberg 2 september

DSC_0012Kära deltagare och fredsvänner

Välkomna till kvällens jubileum och manifestation.

Ikväll samlas vi framförallt för att ära 60-talets fredsrörelse. För exakt 55 år sedan, alltså september 1961 genomfördes Sveriges första protestmarschen mot kärnvapen. Marschen gick från södra Stockholm till Ursvik i Sundbyberg. Anledningen att marschen då gick hela vägen till Ursvik, var att där fanns Totalförsvarets Forskningsinstitut, även känt som FOI. Där forskade man på kärnvapen under rubriken ”Skyddsforskning”.

Det vackraste av allt, var att marschen blev en milstolpe i den svenska fredsrörelsen.
En rörelse som till slut vann!

Men det var då. Den här rörelsen, är något vi alla borde vara stolta över. Och med facit i hand, en rörelse vi borde ha stärkt, utvecklat och bevarat mycket mer än vad vi har gjort. Speciellt när vi ser hur dagens utveckling går fort fram åt helt fel håll.

Att vara för fred är trots allt att vara mot krig, mot kärnvapen, och mot nutidens största krigsmakt – Nato!

Då var debatten mer öppen. Det lade också en grund för dagens tro på att vi befinner oss i alliansfrihet. Men mycket händer bakom skynket och det skapar helt andra förutsättningar. Och de förutsättningarna närmar oss till Nato och till kärnvapen.

Idag borde fredsrörelsen vara starkare och mer aktuell, för att vår alliansfrihet och vår fredstid är hotad. Idag har vi som sagt en krigsmakt som är otroligt aggressiv och har en skadlig inställning till kärnvapen. Nato. Och Natos försvar vilar på användning av kärnvapen och det vilar till och med på att först kunna använda kärnvapen i så kallad first strike, med andra ord möjligheten att angripa med kärnvapen först vid eventuellt hot.

Denna doktrin som Nato vilar på – att först kunna angripa med kärnvapen är i strid med Sveriges inställning till kärnvapen. Trots detta närmar vi oss till Nato och då också kärnvapen.

Fred och säkerhet byggs inte i första hand på militära åtgärder. Vår säkerhetspolitik ska bygga på att undanröja konflikter. 200 år av fred är grundad på alliansfrihet, internationellt samarbete och bra diplomati. Varför ska vi överge 200 års framgångsrik inställning till fred?

Våra värderingar måste vara tydliga. Vi står upp för fred och då är vi också mot krig,
mot kärnvapen och mot nutidens största krigsmakt – NATO.

Nu när vi är så medvetna om Natos inställning till kärnvapen samtidigt som vi ser vår omvärlds utveckling, då är det direkt farligt att delta i militärallians med nutidens största krigsmakt. Skulle vi också ingå i en allians och bli medlemmar i Nato, då skulle vi också behöva tillföra över 30 miljarder till budgeten. Detta är något som inte ens Major Björklund har täckning för i sin budget. Och om täckningen uppfylls, på bekostnad av vadå? Skola? Sjukvård?

Ikväll säger vi, det räcker nu!

Det räcker med att dra in oss i en allians utan politisk debatt.
Det räcker med närmanden till krigsmakter utan förankring hos befolkningen.

Detta jubileum är mot kärnvapen och att ära 60-talets fredsrörelse och stärka vår innersta vilja och strävan efter fred.
Vi säger därför också nej till NATO och nej till kärnvapen!