Birger Schlaug: ”Nato-en bomb i knät på regeringen”

Birger pressbild
Birger Schlaug, politisk veteran som tvekar om värdlandsavtalet.

Birger Schlaug har skrivit på vårt upprop mot värdlandsavtalet. Han blev nummer 565. I en debattartikel i Stockholms Fria tidning skriver han:

Den borgerliga regeringens plan var att avtalet skulle skrivas under redan i år. Den rödgröna regeringen har insett att man sitter med en bomb i knät. Man har därför förlängt stubintråden. Planen är nu att lämna förslag nästa år. Formellt hänvisar man till utredning av hur svensk lagstiftning måste förändras. Man säger ingenting utåt om intern splittring. Statsminister och försvarsminister vet att Miljöpartiets ledning är villig att svälja avtalet, men anar förstås att språkrören än en gång riskerar att få krypa till korset. Precis som när det gällde Saudiavtalet. Utanför regeringen kan Vänsterpartiet banka in det ena slaget efter det andra. Ett upprop mot avtalet har startats på nätet.

Sex punkter om NATO medlemskap

Fyra riksdagspartier anser att osäkerhet i Östersjön, som snart liknar ett innanhav för västalliansen, ska botas med mera osäkerhet.

Ur alliansfrihetens aska ska vi stiga in i Nato:s eldlinje. Att ”utreda ”ett Nato-inträde är naturligtvis bara en eufemism för att förbereda ett Nato-inträde. De viktigaste konsekvenserna av ett Nato-inträde vet vi – och alliansen – redan mycket väl.

1.) Vi får räkna med att kärnvapen kan komma att placeras på svenskt territorium. Det finns ingen möjlighet att utesluta detta inom medlemskapets gränser.

Det innebär i sin tur att Sverige kan bli måltavla för kärnvapenangrepp.

2.) Medlemskap i Nato innebär att Sverige blir frontstat mot Ryssland. Alliansfrihetens främsta vinst har varit att Sverige som praktiskt taget enda grannland till Ryssland har levat i fred med denna stormakt i 200 år.

3.) Istället för den säkerhet som ett nationellt territorialförsvar ger tvingas vi lita till en allians som vi aldrig kan säga på förhand hur den kommer att agera och vilken prioritet – om ens någon – Sverige skulle ges i ett krisläge.

4.) Vi tvingas underkasta oss USA:s utrikes- och säkerhetspolitik. Nato:s politik dikteras av USA som till 80 procent finansierar alliansen och även innehar nyckelposterna.

Med tanke på de olagliga krig som USA startat de senaste årtiondena (Afghanistan, Irak, i viss mån Libyen och Syrien) samt konfrontationspolitiken i Ukraina drar vi på oss ett ansvar för folkrättsvidriga handlingar och krigsförbrytelser.

5.) Nato:s mål är att öka försvarsutgifterna i Europa till 2,5 % av BNP, vilket för Sveriges del innebär kraftigt höjda försvarskostnader. Möjligheterna att omstrukturera försvaret till ett om så önskas billigare -men segare – folkförsvar, försvinner.

6.) Opinionen i Sverige har i många år varit till övervägande delen mot ett Nato-medlemskap. När nu andelen Nato-positiva ökat något i en DN-beställd mätning ska man komma ihåg att det skett under en osedvanligt manipulerad nyhetsrapportering.

Först har högsta försvarsledningen meddelat att Sveriges försvar bara håller en vecka, därefter har felaktiga eller kraftigt överdrivna påståenden om ryska gränskränkningar används för att skapa bilden av ett akut invasionshot.

I själva verket är det största hotet mot Sveriges nationella oberoende just nu de medvetna försöken från Nato-lobbyn att förvandla Sverige till en frontstat mot Ryssland i det tredje världskrig man förbereder (och som en del menar redan börjat – i Ukraina, Syrien etc.).

Nato-lobbyns ohederliga strategi och spel under täcket med Nato-vänliga delar av officerskåren och med krigspartiet i USA:s kongress och Pentagon är något som verkligen borde utredas – nu!

Situationen börjar likna den som rådde inför 1941 när landsförrädiska politiker i maskopi med höga militärer stämplade mot demokratin. Kraven på att alliansen ska styra trots att den förlorade valet vittnar om oroväckande åsiktsförskjutningar.

 

Stefan Lindgren

 Ursprungligen publicerat på 8 dagar den 11 januari.