Nyheter om Värdlandsavtalet

Besked kom just att kammardebatten i Riksdagen om Proposition 57, den om ”Försvarsmaktens internationella samarbeten” (Värdlandsavtalet) är schemalagt till den 25 maj.

I så fall blir omröstningen klockan 1600 samma dag eller den 26 maj.

Maj-Britt Theorins anförande på konferensen ”Sverige på väg in i Nato?” Riksdagen 25/11 2015

Maj_Britt_Theorin_350x350mm1-KopiaVill du ha kärnvapen i din kommun och bli förstahandsmål i ett krig? Den frågan bör ställas till alla ivriga Nato-anhängare i riksdag och kommuner. Kärnvapen är konsekvensen av ett medlemskap i militäralliansen Nato. Natos försvar vilar på kärnvapen och på användning av dem. Denna självklarhet måste ingå i diskussionen om Nato-medlemskap. Ska vi acceptera att garantin för vår säkerhet ytterst blir de amerikanska strategiska kärnvapnen och att vi dras in i ett för oss helt nytt strategiskt sammanhang. Det vore en totalt förändrad svensk säkerhetspolitik vilande på kärnvapen. Ger det oss ökad säkerhet? Nej! Jag återkommer till kärnvapenfrågan.

Men också andra viktiga aspekter måste tas med i Nato-debatten. Sverige ligger där vi ligger och det kan vi inte ändra på. I vårt närområde har spänningarna ökat. Utan tvekan skulle ett svenskt och ev. finskt medlemskap i Nato vid den 120 mil direkta landgränsen till Ryssland öka spänningen och risken för krig.

Sverige måste finna kloka vägar att minska spänningarna. I stället för vapen-skrammel bör Sverige återta samtalen med Ryssland på alla nivåer från stats-ministerutbyte över myndigheter och institutioner till det civila samhället och bygga upp kontakter igen. Det betyder inte acceptans av Rysslands aggressivitet eller brott mot folkrätten.

Svensk och finsk neutralitet mellan Nato och Sovjet ansågs inte bara av Sovjet utan också av USA vara en fördel under det kalla kriget. Det är fortfarande en stor fördel med en buffertzon mellan stormakternas intressen.

Statsministern har deklarerat att Sverige inte skall gå in i Nato. Nato är inte svaret på en bredare säkerhetspolitik säger Margot Wallström. Det är bra men inte tillräckligt. Det är också viktigt att klargöra varför vi inte skall gå in i Nato och inte lämna fältet fritt för Dagens Nyheter och allianspartierna i argumente-ringen för Nato-medlemskap.

Ett viktigt skäl för Sverige att behålla alliansfriheten är att den ger oss hand-lingsfrihet och minskar risken att vi ofrivilligt dras in i krig. 200 år av fred genom en säkerhetspolitik grundad på neutralitet och alliansfrihet, klok utrikespolitik, internationellt samarbete och aktiv freds- och nedrustningspolitik har gynnat Sverige väl inte bara under två världskrig och det kalla kriget. Varför överge en under 200 år framgångsrik politik?

Inget land kan finna säkerhet på ett annat lands bekostnad. Säkerhet måste sökas gemensamt. Detta är lika angeläget idag som tidigare. Men framför allt är det en modern säkerhetspolitik.

Tillbaka till kärnvapnen. Många hävdar att Nato numera ägnar sig åt krishante-ring. Men Natos kärnvapenpolitik kvarstår oförändrad även om man sägs vilja lägga tonvikt på krishantering. De amerikanska strategiska kärnvapnen förblir den yttersta garantin för Natos säkerhet. USA och därmed Nato har därtill en doktrin om första användning av kärnvapen i strid med den svenska inställning-en att kärnvapenmakterna skall förbinda sig att aldrig använda kärnvapen först och aldrig använda kärnvapen mot icke-kärnvapenländer.

Sverige har sen 1960-talet bedrivit en konsekvent anti-kärnvapenpolitik. Grund-synen har varit att kärnvapen inte ger säkerhet. Tvärtom: den som förlitar sig på sådana vapen blir mer utsatt för kärnvapenhot. Särskilt utsatta är stater som till-åter stationering av kärnvapen på sitt territorium. De blir betraktade som legiti-ma mål för kärnvapenangrepp . Den aktiva och framgångsrika anti-kärnvapen-politik som Sverige tidigare förde och som gav oss ett massivt stöd och trovär-dighet under många år i FN är inte möjlig att föra om Sverige blir medlem av Nato.

Därtill kan läggas att den internationella domstolen i Haag 1995 klargjorde att användning av eller hot om användning av kärnvapen inte står i överenskom-melse med internationell lag. En förkrossande majoritet i riksdagen hade samma inställning i sitt svar till domstolen – endast moderaterna var emot. Hur mycket är det beslutet värt vid ett medlemskap i Nato, där hot om kärnvapen eller an-vändning av dem ingår?

Vad får det för konsekvenser för Sveriges alliansfrihet om Sverige knyts fastare till Nato genom t.ex. värdlandsavtalet? Något nej till utplacering av kärnvapen i Sverige finns inte i värdlandsavtalet. Enligt Natos regler deltar alla medlemmar i i Nato i utformandet av alliansens kärnvapenpolitik. Det sker i Nuclear Planning Group, där kärnvapendoktrinens genomförande, uppläggning av övningar och krishantering diskuteras.

Enligt NPT- icke-spridningsavtalet – får kärnvapenmakterna inte överlåta några kärnvapen eller kontroll över dem till någon som helst annan mottagare. USA hävdar att om man har kvar kontrollen över dessa kärnvapen föreligger inget brott mot NPT. Sverige har däremot hävdat att sådan utplacering är oförenlig med NPT.

Kärnvapen har dock utplacerats i andra länder och en del finns kvar där. An-vändning av kärnvapen kan bara beordras av kärnvapenmakterna. Med andra ord : Gärna utplacering av kärnvapen också på svensk mark men beslut om användning av dem har Sverige inte med att göra.

Under en följd av år har Sverige ingått olika avtal med och anpassat sig till Nato bl a 2013 i RPF – Natos snabbinsatsstyrka – där 8 Jasplan med personal skall sättas in efter 30 dygns beredskap. 2014 kortades den tiden till 48 timmar i en ny Readiness Action Plan. 2016 skall riksdagen godkänna värdlandsavtalet. Det sägs beröra juridik och skattesatser men handlar självklart om politik.

Säkerhetspolitik!

Det går inte att blunda för att också i värdlandsavtalet kommer kärnvapen in. Djävulen finns som alltid i detaljerna. Den döljer sig i definitionen 1.2 och 2.1 om Natos militära aktiviteter och i paragraf 3.3 om Natos doktrin i värdlands-avtalet.

MOU (memorandum of understanding) är ett PM eller anteckning om överens-kommelse. HN (host nation) betyder värdland och HNS(host nation support) betyder värdlandsstöd.

1.2 lyder: NATO military activities…- including…. of a strategic level….needed to gain the objectives of any battle or campaign.

På svenska : NATOs militära aktiviteter ….inklusive ….på en strategisk nivå … som behövs för att vinna målet för varje strid eller fälttåg.

2.1 lyder: The purpose of this MOU is to establish policy and procedures – for or in HN – during NATO military activities.

På svenska: Syftet med denna överenskommelse är att etablera politik och tillvägagångssätt – för eller i värdlandet – under Natos militära aktiviteter.

Paragraf 3.3 lyder. This MOU is intended to be in accord with NATO doctrine and policy and provides an umbrella arrangement and structure for HNS.

På svenska: Denna överenskommelse är avsedd att vara i överensstämmelse med Natos doktrin och politik och erbjuder ett paraplyarrangemang och struktur för värdlandsstöd.

Kärnvapen är en integrerad del av NATOs doktrin och strategi och de ingår också i NATOs militära aktiviteter som vi i värdlandsavtalet därmed förbinder oss att delta i.

En väg att minska spänningen i Östersjöområdet och oron hos svenska folket är att tydligt klargöra hur värdlandsavtalet inte får tolkas. Tyvärr är realiteten den att värdlandsavtalet kommer att antas av riksdagen då det har en stor majoritet i försvarsutredningen bakom sig men det är i regeringens hand att i propositionen klargöra hur det inte får tolkas.

Värdlandsavtalet handlar om stationering av Nato på svensk mark under krig, övningar eller kris. Visserligen sägs det att det endast kan ske på inbjudan av Sverige. Men avtalet är ett s.k. MOU mellan ÖB och Natos militärer och har påtagliga brister och otydligheter som ger utrymme för tolkningar.

Det är därför viktigt att klara preciseringar och restriktiga tolkningar av avtalet skrivs in i den proposition som föreläggs riksdagen. Där måste det t.ex. framgå att kärnvapen under inga omständigheter får placeras på svensk mark och att varje ändring av avtalet måste föregås av politiska beslut och inte ske genom beslut av undertecknarna av avtalet dvs. ÖB och Natos militärer. Där måste också framgå att avtalets skrivningar om baseringsområden inte kan avse Nato-baser på svensk mark och att befälsrätten över svensk trupp inte kan överföras till Nato.

Till värdlandsavtalet har förts en formulering från försvarsutredningen ”kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig i Sverige eller närområ-det”. Den är väldigt nära artikel 5 i själva Nato-avtalet. Formuleringen är visserligen ensidigt svensk och inte bindande men propositionen måste fastslå att detta inte kan ske automatiskt utan är frivilligt och kan ske först efter politis-ka beslut. Detta uttalande får t.ex. inte innebära att Nato automatiskt har rätt att placera trupp på svensk mark vid en ev. kris i Baltikum.

I propositionen bör också markeras att Sverige inte kommer att ge tillstånd för någon utomstående makt att använda landets territorium och resurser för fientliga eller hotfulla handlingar riktade mot andra länder.

Sådana klara preciseringar i propositionen är inte bara nödvändiga utan undanröjer också oron för än starkare närmande till Nato.

Säkerhetspolitik formas brett genom alla de olika instrument utrikespolitiken förfogar över: internationell politik, diplomati, rättvisepolitik, samarbetspolitik, biståndspolitik, handelspolitik, freds- och nedrustningspolitik, kärnvapenned-rustning, fredsbyggande, konfliktlösande, begränsningar av vapenhandel, fyktingpolitik, stärkande av FN m.m. men också av militärt försvar. Dock först när allt annat prövats dvs. i sista hand är det fråga om militära metoder.

Tonvikten inom säkerhetspolitiken måste för svensk del också i fortsättningen ligga på de icke-militära metoderna. Då får inga öppningar ges för Natomed-lemskap varken direkt eller via värdlandsavtalet.

 

Frågorna till våra ivriga Nato-anhängare måste därför envetet ställas:

Varför vill du öka risken för att vi dras in i krig?

Varför vill du avskaffa den handlingsfrihet som alliansfriheten ger oss?

Varför vill du överge en under 200 år framgångsrik fredspolitik?

Vill du verkligen ha kärnvapen i din kommun och bli förstahandsmål vid ett krig?

Hans Lindqvist (c) svar på tre frågor som ställdes under mötet i Riksdagen

kast /  spdb429c.jpgTre frågor som ställdes till paneldeltagarna under onsdagens möte.

1) I Värdlandsavtalet finns det inga undantag för kärnvapen placering på svenskt territorium. Enligt avtalet ges NATO möjlighet att etablera baser i Sverige. Enligt svensk lag är kärnvapen förbjudna på svenskt territorium. Hur ser du på risken för överträdelse av svensk lag och gruppering av kärnvapen på svensk mark?

2) Enligt Värdlandsavtalet är det NATO för befäl i kris/krigsläge. Är detta rimligt och betyder det att vi då avsäger oss all suveränitet?

3) Om Värdlandsavtalet tas av Riksdagen kommer ÖB att ha fria händer att omförhandla avtalet med NATO? Om det är så, hur är detta ur svensk, demokratisk synvinkel?

Hans Lindqvists  svar.

Svar på fråga 1

Sverige har inte ens försökt utverka krav på att inte få kärnvapen stationerade på svensk mark.
Risken för överträdande av svensk lag om förbud för kärnvapen på svenskt territorium i lag är mot den bakgrunden stor. Att Värdlandsavtalet bygger på frivillighet kan gälla vid övningar och fredssituationer. I kriser och krig utövas det högsta befälet över Natos styrkor, också då de svenska, av den amerikanske Nato-överbefälhavaren. All operativ planering beslutas av denne.
Ryssland och andra länder kommer att se Sverige som en kärnvapenmakt och ett mål för egna kärnvapen.

Svar på fråga 2

Nej, det är inte rimligt att Nato bestämmer när sanktioner ska sättas in på eller från svenskt territorium och att vi i ett kris/krigsläge avsäger oss vår suveränitet.

Svar på fråga 3

Om värdlandsavtalet tas av Riksdagen och innehåller att ÖB har fria händer att omförhandla avtalet står det i strid med regeringsformen, grundlagen och demokratins principer.

Har vi börjat vinna?

Har vår sida börjat vinna?

”Tycker du att Sverige skall gå med i försvarsalliansen NATO?”

Det var frågan i en undersökning av SKOP som nu ligger klar.

Svaret är Nej.

Pendeln har svängt åt andra hållet. Nu finns en knapp majoritet motståndare i opinionen.i

SKOP har telefonintervjuat 1 000 slumpmässigt ungdomar i åldern 16-25 och 1 000 äldre i åldern 18-84.

Bland de yngre säger 34% ”nej”, 30% ”ja” och 36% är osäkra. Bland de äldre väger det jämt 44% ja och nej medan 12% vet ej.

Från en knapp majoritet för medlemskap i den allmänna opinionen har vi gått mot en knapp majoritet motståndare.

Undersökning är beställd av ”tankesmedjan” FriVärld (i praktiken en underavdelning på Timbro). (Ger också en fingervisning om vilka stora resurser som finns på den sidan.) Vänsterpartiet var det parti där partilednings linje ligger närmast de egna medlemmarnas syn, 77 % av de äldre och 72 % av de yngre.

FriVärlds chef Katarina Tracz försöker i en krönika hitta en positiv vinkling på eländet.ii Det finns i alla fall en knapp majoritet medlemskap bland yngre socialdemokrater hävdar hon.

En invändning skulle kunna vara att Tracz är missledande. Bland det finns 33% för bland yngre socialdemokrater, 30% är mot men de flesta, 36 % är osäkra.

Sanningen skulle med andra ord vara att de flesta unga socialdemokrater är osäkra.


iUnga väljare osäkra om medlemskap i Nato” av Mikael Holmström, Dagens Nyheter, 14 november 2015.

iiBland unga socialdemokrater ökar stödet för Natomedlemskap” av Katarina Tracz, Svenska Dagbladet, 14 november 2015.

En lång tid av anpassning

Jens Stoltenberg

Det svenska försvaret har tillbringat åratal med att anpassa sig till NATO:s standard.

Det gäller allt från vapenkalibrar till officersutbildningen som nu följer. Enligt Tomas Ries från försvarshögskolan är det nu bara att ”sätta nyckeln i låset och vrida om”.

Det påstås ofta att utvecklingen är nödvändig med hänsyn till att Ryssland är ”alltmer aggressivt”. Om NATO och i förlängningen USA inte står beredd att räcka oss sin starka arm skulle det stackars Sverige vara hjälplös inför Ondskan.

I själva verket handlar det om en lång process som började den redan med partnerskapsavtalet 1994, långt innan Ryssland tog Krim eller något annat av allt det som nu sägs göra NATO medlemskap oundvikligt.
http://www.svd.se/expert-svenskt-forsvar-anpassat-till-nato

En försvarsminister gör ett utspel

Peter Hultqvist, försvarsminister som gjort ett utspel

Försvarsminister Peter Hultqvist (s) förklarar i DN debatt, i något som förmodligen är en markering mot NATO tvivlarna i det egna partiet, att Sveriges integration i NATO måste fortsätta.

”Ett stärkt eget försvar i kombination med fördjupat militärt ­samarbete är den naturliga utvecklingen av alliansfriheten.”

Med andra ord skall fördjupat militärt samarbete utveckla alliansfriheten.

Man kan se det en bekräftelse av att allt fortsätter som förut. Men man kan också se det som tecken på en begynnande nervositet från partiledningens sida.

Krig genom olycksfall

nato-airpowerKrig var hotande nära vid 66 olika incidenter sedan mars förra året.

Både NATO och Ryssland hopar trupper vid Östersjöområdet och genomför storskaliga militärmanövrer.

”Situationen är upplagd för antingen en farlig felkalkylering eller olycka kan utlösa en allt värre kris eller rentav en militär konfrontation”.

Allt enligt en rapport från European Leadership Network (ELN).

Rapporten tillfogar att historien visar att kriser kan börja leva sitt eget liv, bortom all kontroll.

ELN uppger också att NATO planerar 270 militärmanövrer det här året och Ryssland 4 000.

Propagandakrig

NATO kommer att satsa ännu mer på något som kallas ”informationsförsvar” och som de misstrogna skulle kunna tänkas kalla för propaganda. Det meddelas via YLE att man måste mota rysk och islamistisk propaganda.

Fientlig propaganda mot NATO betraktas uppenbarligen som ett svårt bekymmer.

Mer om Värdlandsavtalet

Nu kommer besked från regeringen. Värdlandsavtalet kommer att träda ikraft den 1 juli 2016.

Den gör heller ingen hemlighet av att svenskt NATO-medlemskap är det önskade slutmålet.

Promemorian ”Samförståndsavtal med NATO om värdlandsstöd” beskriver de lagändringar som kommer att klubbas av riksdagen för att värdlandsavtalet skall börja gälla.[i]

Här och där finns antydningar till nervositet. Det klagas över ”kraftig kritik från NATO motståndare”. Försvarsminister Peter Hultqvist uttalade sig i Dagens Nyheter i mitten av juli om saken. Han bedyrade att det bara handlar om ”fyra mindre lagändringar och små justeringar av fyra förordningar”.[ii]

Underförstått: inget att bråka om, ingen kommer att märka något.

Verkligheten är betydligt mer omfattande.

Det är framför allt helt glasklart i promemorian att värdlandsavtalet är det senaste i en av avtal och överenskommelser Sverige ingått ända sedan partnerskapsavtalet (PFF) 1994. I det avtalet fanns en inbyggd mekanism som siktade att binda partnerskapsländerna allt hårdare till NATO.

Värdlandsavtalet är helt enkelt det sista hittills i raden av avtal och överenskommelser som knyter Sverige allt närmare militäralliansen.

Synen på militäralliansen är närmast lyrisk. ”NATO är den enda organisation som har en utvecklad förmåga för ledning och genomförande.” Det förkunnas upprepade gånger att, ”NATO är den organisation som definierar den internationella standarden för militär samverkan”.

Målet med Värdlandsavtalet är att rigga upp ett slags byråkratiskt ramverk för att ”snabbt komma igång med samverkan med NATO”. Det gäller både i militärövningar och öppet krig. Visserligen bedyras att NATO trupperna bara kan komma på svensk inbjudan. Men när den inbjudan har utfärdats träder värdlandsavtalets statuter ikraft.

De lagändringar som införs bygger i sin tur på ändringar redan genomförts. De gäller:

Privilegier och immunitet i vissa fall

Tullfrihet

Ändringar i trafikskadelagen

Ändringar i trafikskadelagen

Ändringar i skyddslagen

Ändringar i utlänningslagen

Avsnittet om ”privilegier och immunitet” för NATO trupper i Sverige verkar vålla en del förlägenhet för både politiker och tjänstemän. Till råga på allt gör man vad man kan för att grumla bilden ytterligare. I Dagens Nyheter bedyras att det inte är något tvivel om att Svensk lag gäller. Det är lögn. I promemorian talas tvärtom om att NATO har polisiära befogenheter för sina blivande förläggningsområden. Lägg därtill att NATO enligt värdlandsavtalet bestämmer vart dess trupper skall förläggas.

Sverige har utverkat ett undantag. Önskar NATO trupperna verkställa avrättningar måste det ske utanför svenskt territorium.

Frågan om vilken lagstiftning som gäller är i själva verket hur rörig som helst. Sverige har lagt till en deklaration om att militära entreprenörer (”contractors”) inte skall omfattas av privilegier utan omfattas av svenskt lag. NATO har å sin sida meddelat att man reserverar sig mot reservationen.

Promemorian erkänner öppet att ingen riktigt har en aning om vad som gäller.

NATO trupperna har rätt att föra in vad de vill tullfritt, Sverige skall tillhandahålla bränsle, livsmedel, sjukvård och tandvård. NATO trupperna behöver inte ha svensk trafikförsäkring. Militära skyddsområden kan nu upprättas för NATO trupperna. NATO:s personal skall åtnjuta viseringsfrihet, och i synnerhet deras dokument skall inte kunna inspekteras av svensk tullpersonal. NATO behöver inte betala skatt för inköp som görs i tjänstebruk.

Det kan vara värt att hejda sig här och göra en reflektion. Frågan om ”immunitet och privilegier” sticker många i ögonen. Samtidigt gäller det att inte snöa in på den frågan. Politiker och tjänstemän har goda möjligheter att förvirra diskussionen genom att hänvisa till än det än det andra undantaget de säger sig ha utverkat i all oändlighet. Den stora frågan måste vara om Sverige smyganslutning till NATO, att militäralliansen kommer att ha all rätt att införa kärnvapen, Sverige har inte lämnat några reservarvationer, i motsats till NATO länderna Norge och Danmark och vilken effekt det kommer att ha på Sverige.

Den 1 juli 2016 träder både värdlandsavtalet och lagändringarna ikraft.

Vi har fram till dess att försöka stoppa det.


[i]                 ”Samförståndsavtal med NATO om värdlandsstöd” Ds 2015:39 promemoria från försvarsdepartementet 13 juli 2015.

[ii]                 ”Nya lagändringar skall ge krishjälp från NATO” av Mikael Holmström, Dagens Nyheter

Oberoende utredning av värdlandsavtalet

Pressmeddelande från Natoutredningen www.natoutredningen.se

Pressmeddelande:

Oberoende utredning granskar Natosamarbete

I dag sjösätts en partipolitiskt oberoende Natoutredning. Syftet är att göra en analys av hur ett värdlandssavtal med Nato och ett eventuellt medlemskap påverkar vår och Östersjöregionens säkerhet, vår relation till FN och vår möjlighet att bidra till en fredlig lösning av konflikter i omvärlden.

Initiativtagare till arbetet är Stina Oscarson och Pierre Schori som i utredningen samverkar med Hans Blix, Rolf Ekéus, Sven Hirdman, Lars Ingelstam, Lennart Uller och Linda Åkerström.

–  Ansvariga politiker vill göra gällande att detta avtal är en teknisk fråga. Men det är mer än så. Värdlandsavtalet påverkar vår reella säkerhetspolitiska handlingsfrihet och vår trovärdighet som militärt alliansfria, säger Hans Blix.

–  Avtalet är en brytpunkt på flera plan och det är därför viktigt att det finns en ordentlig konsekvensanalys före riksdagens omröstning, säger Pierre Schori.

Utredningen ska vara färdig i mitten av december 2015 och kommer också att visa på vilka alternativ som finns för att bygga en hållbar säkerhet i dag. Ett första seminarium kommer att hållas i Stockholm den 28 september.

För mer information, gå in på www.natoutredningen.se eller kontakta någon av utredningens sekreterare Stina Oscarson eller Lars Ingelstam.

Deltagare i utredningen:

Hans Blix
Jurist, tidigare generaldirektör i IAEA, chef för FN:s inspektörer i Irak (UNMOVIC), ordförande i kommissionen mot massförstörelsevapen (WMDC).

Rolf Ekéus
Svensk diplomat och ambassadör, har under flera år arbetat med nedrustningsfrågor, och ledde den svenska delegationen vid nedrustningsförhandlingarna i Genève 1983–88.

Sven Hirdman
Yrkesdiplomat, ambassadör i Moskva 1994-2004.

Lars Ingelstam
Utbildad vid KTH i teknisk fysik samt tekn dr. i matematik. Sedan 2002 oberoende forskare och författare.

Stina Oscarson
Dramatiker, regissör och fri skribent.

Pierre Schori
Svensk politiker och diplomat. Har suttit i riksdag, EU-parlamentet och regering samt varit FN-ambassadör och chef för en av FN:s största fredsoperationer i Elfenbenskusten.

Lennart Uller
Krigsvetenskapsakademien Avd I (1987-), ordförande för Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek (1993-).

Linda Åkerström
Statsvetare och ansvarig för nedrustningsfrågor och vapenexport på Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.

2015 Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, All rights reserved.
Huvudlista för pressutskick. För media, journalister, redaktioner och de som anmält intresse.

Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Polhemsgatan 4

11236Stockholm

Sweden

Add us to your address book

unsubscribe from this list    update subscription preferences

 

Stina Oscarson

Dramatiker, regissör & kulturdebattör