Peter Woldarskis förhoppning

Dagens Nyheters chefredaktör har en tanke i spalterna. Världen har blivit ond och det är Donald Trumps fel. Om bara han kunde ”gå” kommer den säkert bli God igen.

En God värld är en värld där Sverige kan vara bombsäkert på att USA alltid kommer att komma undsättning, ett USA som är villigt att driva både kallt och varmt krig mot Ryssland.

Om Sverige hamnar i knipa – då kommer vi”. Det löftet gav nyligen USA:s försvarsminister James Mattis i samtal med DN:s reporter Mikael Holmström.

(Hur kan Wolodarski var så säker på det? Han har bara uttalanden från diverse amerikanska tjänstemän, uttalanden som aldrig sattes på prov.)

Frågan är alltså om världen verkligen var så God före Trump heller eller om Sverige någonsin haft så järnskodda ”säkerhetsgarantier” under Obamas tid.

Och man kan hitta ytterligare svagheter i Wolodarskis resonemang. Om Donald Trump får ”gå” är vicepresident Mike Pence närmaste efterträdare. Peter Wolodarski förutsätter att Trump automatiskt kommer bli en betryggande Hillary Clinton-typ. Inte heller det är garanterat. Det kan visa sig att Donald Trumps efterträdare är ytterligare en oberäknelig högerpopulist.

Agrell gör ett inlägg

Wilhelm Agrell ställer sig bakom svenskt NATO medlemskap i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Synen på det nuvarande läget är dramatisk och braskande:

”Den europeiska säkerhetsordningen […] slogs i bitar genom det ryska agerandet 2014.”

Med andra ord skulle läget enligt Agrells åsikt nu vara värre än någon gång under kalla kriget då Sovjet var mycket starkare.

”Inför ett möjligt militärt hot befinner sig landet i det sämsta av alla lägen: närmandet till Nato har nu definitivt gjort det som det hemliga samarbetet under det kalla kriget riskerade att göra: Sverige är en västlig klientstat. Men vi saknar liksom Finland bindande säkerhetsgarantier, trots att frånvaron av sådana garantier i form av Nato-medlemskap inte kan förväntas ge någon ökad säkerhet, snarare tvärtom. Vi riskerar att bli en gråzon, ett område som ägnar sig för maktdemonstrationer och i värsta fall kuppartade positionsframflyttningar.”

Vi är med andra ord inne på ett av de ”dåliga skäl” att gå med i NATO som Sven Hirdman talade om.

Det går ut på att eftersom vi sedan 1994 gett oss så djupt i lag med militäralliansen kan vi lika gärna ta steget fullt ut. Att den svenska NATO integrationen genomförts i smyg, utan att saken lagts fram för allmänna opinionen, utan att någon verkar ha funderat över konsekvenserna, verkar kvitta fullständigt. Den svenska integration i NATO har drivits av en skara byråkrater, politiker och stabsofficerare som gjort allt för att undvika debatt och inte tänkt på konsekvenserna.

Det spelar ingen roll. Nu måste vi enligt Agrells åsikt i alla fall fullfölja.