Hans Lindqvist (c) svar på tre frågor som ställdes under mötet i Riksdagen

kast /  spdb429c.jpgTre frågor som ställdes till paneldeltagarna under onsdagens möte.

1) I Värdlandsavtalet finns det inga undantag för kärnvapen placering på svenskt territorium. Enligt avtalet ges NATO möjlighet att etablera baser i Sverige. Enligt svensk lag är kärnvapen förbjudna på svenskt territorium. Hur ser du på risken för överträdelse av svensk lag och gruppering av kärnvapen på svensk mark?

2) Enligt Värdlandsavtalet är det NATO för befäl i kris/krigsläge. Är detta rimligt och betyder det att vi då avsäger oss all suveränitet?

3) Om Värdlandsavtalet tas av Riksdagen kommer ÖB att ha fria händer att omförhandla avtalet med NATO? Om det är så, hur är detta ur svensk, demokratisk synvinkel?

Hans Lindqvists  svar.

Svar på fråga 1

Sverige har inte ens försökt utverka krav på att inte få kärnvapen stationerade på svensk mark.
Risken för överträdande av svensk lag om förbud för kärnvapen på svenskt territorium i lag är mot den bakgrunden stor. Att Värdlandsavtalet bygger på frivillighet kan gälla vid övningar och fredssituationer. I kriser och krig utövas det högsta befälet över Natos styrkor, också då de svenska, av den amerikanske Nato-överbefälhavaren. All operativ planering beslutas av denne.
Ryssland och andra länder kommer att se Sverige som en kärnvapenmakt och ett mål för egna kärnvapen.

Svar på fråga 2

Nej, det är inte rimligt att Nato bestämmer när sanktioner ska sättas in på eller från svenskt territorium och att vi i ett kris/krigsläge avsäger oss vår suveränitet.

Svar på fråga 3

Om värdlandsavtalet tas av Riksdagen och innehåller att ÖB har fria händer att omförhandla avtalet står det i strid med regeringsformen, grundlagen och demokratins principer.