Annie Lööf (c) skriver inte på kärnvapenkonventionen

Ett vanligt argument för svensk NATO-anslutning är att det inte skulle påverka vår utrikespolitik. Sverige kommer att kunna fortsätta ha en självständig utrikespolitik.

Sen dök frågan om FN:s kärnvapenkonvention upp.

Sverige har deltagit i arbetet att ta fram en FN-konvention för kärnvapenförbud. I somras kom besked från USA:s försvarsminister: Sverige kan inte driva en självständig utrikespolitik genom att skriva under FN-konventionen.i

Inga NATO-länder tänker skriva på.

Nu hakar Centerpartiets Annie Lööf på USA:s försvarsministers brev.

Sveriges försvarssamarbeten med exempelvis USA, Frankrike och Storbritannien kan inte heller fortsätta att utvecklas som tänkt om Sverige skriver under avtalet. ii

Kort sagt: ingen FN-konvention om centern får råda.

På den punkten har Annie Lööf inte sina egna partimedlemmar med sig. Enligt SOM institutets opinionsundersökningar ökar tvärtom motståndet mot NATO bland Centerns medlemmar.iii

iUSA:s försvarsminister varnar Sverige för kärnvapenstopp” av Junas Gummesson, Svenska Dagbladet, 30 augusti 2017.

iiAnnie Lööf: Vi skriver inte under avtal som hotar Sveriges säkerhet” pressmeddelande från Centerpartiet 31 augusti 2017

iiiTillbaka till framtiden? Svenskarnas syn på försvaret, värnplikten och Nato” av Joakim Berndtsson, Ulf Bjereld och Karl Ydén, SOM institutet, 2017-06-16.

 

Sverige och kärnvapenförbudet

Sveriges regering har lovat att arbeta för ett världsomfattande kärnvapenförbud i FN tillsammans med en stor majoritet av medlemslände men har inga riktiga, egna idéer om hur och undviker att ta konkreta steg i sitt eget land. Det framgick av interpellationsdebatten mellan utrikesminister Margot Wallström och Stig Henriksson (v).

Sverige valde att den 27 oktober 2016 att rösta för FN resolution L. 41 som uppmanade medlemsländerna att arbeta för kärnvapenförbud. Den hade antagits med 123 röster för. 38 mot och 16 nedlagda röster. Mot förväntningarna röstade Sverige för. Moderata och liberala företrädare protesterade. Moderate riksdagsmannen Hans Wallmark klagade över att detta riskerade Sveriges chanser att bli NATO-medlem.

Trots allt detta valde alltså utrikesminister Margot Wallström under hösten 2016 att rösta ja till att arbeta för kärnvapenförbud.

Hur är läget idag då?

Stig Henriksson hävdade att kärnvapenförbud egentligen inte är speciellt radikalt. Två av tre typer av massförstörelsevapen är redan förbjudna. Resolution L. 41 skulle helt enkelt stoppa den sista och dödligaste typen som finns.

Men på flera punkter valde utrikesministern att glida undan vid utfrågningen. Det ”räckte” med att Sverige arbetade för kärnvapenförbud ansåg hon. Vi behöver inte införa något förbud mot kärnvapen på vårt eget territorium. Dessutom har Sveriges nedrustningsambassadör Ewa Waldner hörts förklara att Sverige måste kunna utträda ett avtal om kärnvapenförbud.

Stig Henriksson undrade varför Sveriges nedrustningsambassadör kan tänka sig att hoppa av det avtal hon själv är med om att förhandla fram. Vill regeringen hålla dörren öppen mot NATO?

Stig Henriksson återkom hela tiden till frågan som egentligen inte fick något svar. Varför kan Sverige inte ta några steg på egen hand, parallellt med att vi förhandlar om kärnvapenförbud? Stig nämnde tre möjligheter.

  1. Möjligheten att Sverige skulle kunna förbjuda ”finansiering, assistering eller uppmuntran” för utvecklingen av kärnvapen.
  2. Varför inte införa ett förbud mot kärnvapen i Sverige? Finland har ett sådant förbud. Nya Zeeland likaså.
  3. Starta en kampanj i vårt eget land för att informera om de här frågorna.

Utrikesminister Wallström noterade att hundra nationer i världen omfattas av kärnvapenfria zoner men att det ”inte är aktuellt” för Sveriges vidkommande. Att arbeta för ett kärnvapenförbud räcker. ”Inga ytterligare krav kan ställas på Sverige,” anser hon.